Välförtjänt lov och lite tid över för lilla bloggen. Stackars blogg. Han får inte speciellt mycket stimulans. Ikväll dansar vi in påsken på Berså med resten av Lerums gymnasium. Kan nog bli hur kul som helst. Frågan är vart vi kommer hamna när förfesten börjar vid två på dagen och vi åker in vid tio. Simsällskapet svanarna varnar för favorit i repris(åkeriet style). Hoppas vi kommer in och får hälsa iallafall.

Jävlig förlust igår med 1-2. Sprang tills mina muskler blödde men vi kom helt enkelt inte till. Två lägen var det enda de kom upp med, två mål blev det. Sport kan vara fruktansvärt orättvist. 

Det har varit mycket med allt men nu vilar vi. Sommarjobbet är klart och efter lovet är det inte mycket skola då det är London, studiedagar och klassresor hit och dit. 

Dagens:

Man måste alltid vara berusad. Det är allt: det är det enda det är frågan om.
För att inte känna Tidens förfärliga börda som knäcker era skuldror
och böjer er mot marken, måste ni berusa er utan uppehåll.
Men med vad? Med vin, med poesi eller med dygd, allt efter behag. Men berusa er!
Och om någon gång, på trappan till ett palats, på det gröna gräset i ett dike,
i ert rums dystra ensamhet, ni vaknar, och berusningen redan är förminskad eller försvunnen,
fråga vinden, vågen, stjärnan, fågeln, klockan, allt det som flyr, allt det som kvider,
allt det som rullar, allt det som sjunger, allt det som talar, fråga vilken tid det är;
och vinden, vågen, stjärnan, fågeln, klockan, skall svara er:

Det är tid att berusa sig! För att inte vara Tidens plågade slavar, berusa er utan uppehåll!
Med vin, med poesi eller med dygd, allt efter behag.


                                                                                                                                 Charles Baudelaire

Det verkar som att lovet håller ut lite. Skolan är än inte igång på allvar och vi får tid över till både fritid och nöje. Fantastiskt skönt att ha ett körkort så man spontant kan åka in på sena söndagsbion. Bad Gastein mättade inte mitt sug på skidåkning men riktigt kul var det. Innan lovet skrev jag en krönika. Har ni tid över kan ni ju läsa den. Fantastiskt skönt att träffa älsklingen igen!


En framgångsaga utöver de vanliga

Det blev ett snopet samt abrupt slut på en era som kantats, likt det flesta av sorg, framgång och glädje. Nu i efterhand känns det dock positivt att få avsluta framgångssagan i en fullspäckad skokartong, vår borg. Det var precis där jag ville buga och bocka inför föräldrar, vänner, tränare och fiender. Personer som jag troligtvis aldrig lärt känna om det inte varit för Floda IBK som gemensam nämnare. Det jag och Basse konstatera inför sista minuterna av matchen var att vi allt för många gånger hade lyckats vinna sådana här matcher, matcher som vi inte borde vunnit. Den här gången var det inte vår tur kände vi, det här var inte vår tid längre. Det var menat för ett adjö och ett överlämnande av stafettpinnen till de yngre. En ännu yngre generation som ska skapa sig en egen framgångssaga och som förhoppningsvis fått med sig något från oss äldre drösar.

Floda P92 som sargats av spelar- samt tränarförluster till Partille har alltid bitit i det sura äpplet och sett uppåt. Stenar från vårt fundament togs ifrån oss och även hjärtat i form av våra tränare. Ledare som var vår sjätte spelare, våra förebilder och framförallt två riktigt goda vänner. Gemenskapen har dock alltid övervunnit tunga förluster och tillsammans har vi alltid gått vidare. Vi har alltid varit en lagmaskin vars maskineri bestod av hjärtat och känslan att man gör allt för sitt lag. Det blev en femte respektive sjunde placering i SM, ett silver i Mora, seriesegrar och mycket mycket mer.

Kommer jag klara av att släppa den här sociala tryggheten som lagsport bidrar med? Kommer jag klara av att släppa de nya juniorerna på betet eller ska jag stå för inhägnaden? Det är något jag själv får komma fram till men att få vara med i SM och JAS än en gång är något man aldrig stänger några dörrar för.

En känsla genomsyrade min kropp under vår sista match, en känsla som bara en vinnare har; trots att vi förlorade resultatmässigt är vi och kommer alltid vara vinnare. Vinnare av glädje, erfarenhet, gemenskap och allt det fina som en lagsport för med sig. Min ryggsäck kommer alltid vara fylld med minnen, segrar och förluster med er. Ni är bland det bästa som hänt mig. Att man tillsammans är starkare, det är något som alltid kommer genomsyra mitt röda tjurblod.

Tack för alla dessa åren.
Henrik Anderberg #92

Nu är julafton här och det så efterlängtade lovet är i full gång. Ett lugn har tagit över mina lemmar och man så när smyger runt, bara för att inte väcka stressen som omfamnat en allt för länge. Älsklingen befinner sig i lerum med familjen och här sitter jag och väntar på att gästerna ska anlända. Igår firade vi sju månader med skumpa och dans. Eller? Sju månader, tiden tycks aldrig stå stilla när jag har dig vid min sida. Julen har aldrig varit rödare och jag har aldrig tidigare haft den känslan. Känslan som vill vara kvar, sluta åldras, sluta tänka frammåt. Jag har aldrig tidigare känt mig såpass nöjd. Det går bra nu och till stor del är det din förtjänst. Min finaste Anna.

Gott folk, ta vara på dagen nu, toppa den med god lax och lite julöl! God jul på er, ni få som faktiskt fortfarande hittar hit. Tack för värmen och energin ni delar med er av!

Varma kramar/// Henrik

Tiden går fort när man har kul.

Hemsedal var perfekt, det bästa av två världar.

Den där funktionella OH-gruppen har än en gång tagit död på mig. Idag hurrar man inte vilt.

Imorgon åker jag iväg till Fujairah, ska bli skönt att få känna solens strålar igen. Kommer sakna den där räven och dess rödglimriga päls men det är bara en vecka så jag överlever. Kanske bloggar lite därifrån om ni har tur.

släng ner nyckeln min fina
och få mig av den här jävla gatan
har stått i regnet så länge att jag börjat krympa
att drunkna är inte så illa
om det får en att drömma och hoppas på
att en seglande båt ska komma

och vi går ut och brinner upp i natten
och skyller allting på våra fyllehuven
undanflykter och självanklagan
jag ser domen i dina ögon
jag ser domen i dina ögon

du kanske kommer förstå

ser hela stan sjunka
som titanic med alla ljusen tända
åååh, en sån där natt då vi behöver någonting
som hjälper en över svarta vatten

Att käre Marcus fyller år idag ska vi inte heller glömma, grattis! <3

Det är nu jag borde skriva något i stil med att "Gud vad skönt" det är med lov. Tyvärr har jag inte tid med den sortens utläggning. Det är precis så skönt som jag kunde ha skrivit och det kom inte lämpligare. Att jag sedan ska till sydligare breddgrader gör inte saken värre. Att det imorgon är fezt för Marcus gör heller inte saken värre. Korv-träff imorgon också, mums!

På söndag blir det kanske lite mer skriverier, se hit då.

Innebandy, Marw, berz och ölkorv(?)!

Att min nacke sett klart ljusare dagar kan jag konstatera utan att på något sätt gå till överdrift. Blev mycket dans igår och det är något man (eller i alla fall min nacke) får lida av idag. Blev en trevlig tillställning ute i ingenmansland, snacka om att bo avlägset. Vet inte hur Elin orkar ta sig fram och tillbaka men det kanske är värt mödan för det fina huset hon bor i. En eloge till Elin också för det fina tilltugget som serverades, välbehövligt efter den långa resan dit.   

Har funderat mycket under mina två veckor på Universeum. Man såg sig själv så stor men vad liten man var. Man gick runt där som femteklassare och tyckte man ägde både skolan och världen. Man ville bestämma allting själv och man hade alltid rätt. Lärarna ville inget annat än att bestämma över en och vad de än sa kunde de tolkas som något dumt mot dig. Jag är glad över att den perioden är slut, jag är glad över att vara 18 och "mogen".

Gratulationer till Matilda som fyllde 18 stora igår!